Beroende

Beroendeutveckling

Termen ”missbrukarkarriär” avser den serie av händelser en person genomgår under sin tid som aktiv missbrukare. Självklart är varje människa unik och varje karriär har sitt eget förlopp. Det är viktigt att betona att det som sammanfattas i kommande avsnitt inte är att betrakta som en allenarådande sanning. Det finns emellertid många gemensamma punkter som förenar att vi genom forskning och praktisk erfarenhet kan beskriva hur det ser ut i stora drag.

Fas 1

En person som befinner sig i den första fasen av ett missbruk håller ofta på med droger på ett sätt som brukar kallas ”experimenterande”. Beteckningen kommer av att personen använder drogerna ganska sporadiskt, han/hon tar små doser, upplever ringa eller inga abstinensbesvär och har inte utvecklat tolerans eller beroende till drogen. Han/hon sköter hygien-kläder-hem-skola-jobb o s v. Dessutom har han råd med sin drogkonsumtion utan att behöva begå brott.

Droger har en förmåga att skapa positiva (rus) effekter, man blir upprymd (euforisk), avslappnad, hämningarna släpper, o s v. Kort sagt: Man tycker sig må bra !

Det är drogens positiva effekter som man vill återuppleva, fortsätter konsumtionen på tillräckligt hög nivå passeras så småningom en gräns och man blir beroende, d v s oförmögen att med viljan styra konsumtionen.

Fas 2

Även i andra fasen har personen övervägande positiva effekter drogerna. Första och andra fasen är oftast så behagliga att de brukar kallas för ”smekmånad”. Personen har lärt sig vilka effekter drogen ger, hur man använder dem och hur man får tag på dem. Fortfarande sköter han hem/skola, o s v.

Sammantaget innebär de positiva ruseffekterna:
En känsla av att klara konsumtionen
Att just jag aldrig skulle bli beroende
Status i gruppen som kan innebära att det är tufft att ”droga”
Att man påverkar andra att använda droger.
Nästan all drogspridning sker från vän till vän i ett tidigt skede av missbruket. Man vill dela med sig av sina ”positiva erfarenheter” till sina vänner.

I slutet av andra fasen börjar det uppstå problem. Det börjar bli dyrt att använda droger, ekonomin börjar krisa, det börjar bli svårt att kombinera skola/jobb med missbruket, det skär sig hemma o s v.

Fas 3

Genom att missbrukaren nu använder droger ofta eller ständigt har han/hon passerat beroendegränsen, kontrollförlust över konsumtionen och användandet blir tvångsmässigt. Ofta är det flera typer av droger (blandmissbruk).

Den ekonomiska situationen blir ohållbar och kriminalitet får ofta ”lösa” bristen på pengar. Det är i denna fas som anhöriga och myndigheter på allvar börjar reagera, när missförhållandena är uppenbara och situationen ohållbar.

Fas 4

Denna fas kännetecknas av att missbruket ger kraftigt negativa effekter. Att missbruka ”ger” inget på samma sätt som tidigare och kroppen ”bränns ut”.

De tilltagande negativa effekterna gör att missbrukaren blir allt mer mottaglig för olika typer av behandlingsinsatser. Han/hon befinner sig i ett ambivalent stadium, där man ibland vill sluta men strax därefter återfaller i missbruk.

Fas 5

Vägen ur missbruket är lång och svår. Allt man missat måste tas igen. Kunskap, livserfarenhet och självkänsla måste sakta byggas upp, bit för bit. Det är lätt att pendla mellan hopp och förtvivlan.

Fas 6

Den sista fasen, frigörelsefasen, då man slutgiltigt bryter med missbruket. Det är dags att bygga upp ett nytt liv, utan droger. Att bryta med de gamla kompisarna, hitta en ny gemenskap, bryta ensamheten och ersätta tomheten med nytt innehåll. Ett tungt arbete som man sällan klarar själv.